Lite gammalt och lite nytt
Igår var det dags igen för en liten sittning nere på Vinkällaren Grappe. Det är svårt att säga att vi hade något satt tema, men tonvikten låg som så ofta tidigare på skumpa, skumpa som dagen till ära hade en del ålder. Efter en del dividerande om hur och var vi skulle börja så kom vi fram till att det nog var bäst att börja med de unga och vitala skumporna för att sedan jobba oss bakåt i tiden, således bestod den första fighten av Bollinger GA 1996, Bollinger RD 1996 och Roederer Cristal 2000, tre champagner i varierande stadier av mognad och utveckling.
Bollinger GA 1996 är utan tvekan en av mina absoluta favoritchampagner. Jag har druckit den med mer eller mindre regelbundna intervaller sedan den släpptes och det är ett verkligt stort vin. Elegant, smakrikt och skrämmande balanserat, någonting den har varit sedan den släpptes. Ett vin som alltid bjudit och som fortsätter att bjuda på sig själv. Den här flaskan var perfekt, även om jag inledningsvis var lite förvånad över hur pass mycket mognad den börjat få. Doften var packad med äpplen, citrus, nötiga toner av knäck, kaffe och den där speciella bollytonen som jag alltid kopplar till färska champinjoner. Smaken bröt av strålande med söta tropiska frukter och honung. Helt lysande att dricka nu!
Rent generellt tycker jag att sent degorgerade champagner är ett jävla otyg och ska man envisas med att degga sina champagner i olika intervaller så ska man fan a folkvett nog att skriva ut degorgeringsdatum på flaskan så att man konsumenten kan ha en rimlig chans att veta när det är dags att dricka sitt vin. Nåväl, det var nog om detta och raskt över till Bollinger RD 1996: det här vinet är naturligtvis mycket stramare och yngre än sitt orginaldegorgerade syskon som nämnts ovan, honungstonerna och de tropiska frukterna finns inte alls i RDn som istället visar på en ganska ordentlig mängd ung citrus och speciellt grapefrukt på smaken som avsluts med en bitter ton. champinjontonerna finns där, tillsammans med en bra mineraler och en fin ek. Men det räcker inte för mig, jag kan inte hjälpa att tycka att det är ett tråkigt vin. Om det utvecklas på samma sätt som de RD 1990 jag smakat så vet jag inte om jag kan rekommendera detta vinet till någon, men det ska bli intressant att prova det igen om en fem år eller så.
Cristal 2000 då, denna lilla godbit från ett mellanår, tyvärr så hade den lite problem att hävda sig i sällskap med de två burdusa och oborstade busarna från Aÿ, men den gjorde ett tappert försök! Vinet är fortfarande ungt och knutet men man ser verkligen att det finns en potential att utvecklas. Citrus, äpplen och en vansinnig mineral som ligger och väntar på att få blomma ut. Tyvärr var detta inte det tillfället, och jag rekommenderar att alla som går i tankar att dricka sina 2000 bör vänta med det i minst 5, gärna 10 år till. Det är helt enkelt inte njutbart nu. Barnarov!
Efter den här uppvärmningen så var det dags för en liten varmrätt bestående av confitterat lamm med ratatouille (antar jag att det var, lyssnade inte så noga om jag ska vara ärlig). Inledningsvis så tänkte vi dricka en Château Mouton Rothschild 1975 till maten, men då denna öppnades så insåg vi att den inte skulle vara speciellt givande så istället plockades det fram en Guigal La Landonne 2001, ett vin som var lika ungt och outvecklat som muttan ovan var gammal! Moutonen drack vi medan vi väntade å att maten skulle anlända och den var absolut inte ett dåligt vin, bara väldigt moget, en bra bit på väg nedför kullen men vansinnigt elegant med utvecklade toner av läder, dynga och allmänna toner som du hittar i en mogen Bx, det enda som saknades var frukt. Det var helt enkelt för torrt. Lala å andra sidan var ett monster! För det första så ska det till en sinnessjuk människa bara att komma på att lägga ett vin 36 månader på nya ekfat, sen ska det till andra rubbade människor att köpa dessa och slita ut dem källarsvala och dunka upp dem till en middag med några få minuters förvarning. Nåväl; extremt ungt och knutet, naturligtvis, inledningsvis. Vinet visade egentligen ingenting förutom en enorm koncentration och längd med unga, tuffa tanniner. Men när det fått luft… Herregud vilket monster, vilket vin! Massiv ek, koncentrerad frukt med blåbär och en uppsjö av peppar och rått kött, helt fantastiskt! Natrurligtvis hade man vara 5 centiliter kvar när det började blomma ut, men vilka 5 centilitrar det var!
Efter maten så vad det dags för lite mer skumpa. De kvarvarande vinerna var Krug Privat Cuvée (sent 50 tal, tidigt 60 tal), Dom Pèrignon 1976, Taittinger Comtes de Champagne 1976, Bollinger GA 1982 och Cuvée William Deutz 1982.
Vi började med Krugen som tyvärr helt saknade kolsyra, men djupet och koncentrationen i vinet var enormt. Ett strålande bevis på att Krug är ett fantastiskt vin även utan kolsyran. Djupa toner av kola, choklad, tropisk frukt riktigt smarrigt! Efter detta så serverades Bolly och Deutz tillsammans, Båda vinerna var fortfarande fräscha med bra frukt och elegans. Bollyn drog dock i mina ögon det längsta strået och visade på en bättre koncentration och djup.
Comtes 1976 och Dompa 1976 var båda väldigt mogna. Kolsyran i dompan var på väg ut och man ser verkligen vad lagringsföhållanden kan göra skillnad. Jag har provat viner från 1976 som varit unga och knutna och viner som dessa som var väldigt mogna och öppna. Båda vinerna visade stor komplexitet och längd, men i mina ögon så var det comtes som gick hem med segern mellan de två.
Här så plockade Pelle fram ett par extraflaskor Selosse Substance och Selosse Rosé, två helt magiska viner. Anselme Selosse är ett galet geni som låter all sin champagne ligga på nya ekfat, någonting som borde göra viner så pass eleganta som Bdb skumpa omöjliga att dricka, Men icke! Vinerna visar på en koncentration och ett djup som är en fröjd att uppleva. När de är unga så kan de verkligen vara bråkiga men med luft och tid… Ojojoj, det är någonting som alla måste uppleva någon gång.
Vi avslutade med en Domaine Pegau da Capo 2003. Vinet dekanterades klockan 16 och vi drack det klockan 23 och det behövde mer tid. Det var barnarov att dricka det nu men oj vilken koncentration och djup. Enormt packat med mogna bär, blåbär och torkade toner. Som en blandning mellan en CH9 och ett portvin nästan! Kvarvarande exemplar kommer att få ligga!
Senaste kommentarer